Fru Kohl

Lilleman fick tag på en tom julpappersrulle. Kan man vara mer nöjd?

Den här videon har jag ju lagt upp innan. Då skrev jag någon text om att han tränade inför innebandymatchen vi skulle gå på. Matchen var igår och trots att han var sjuk och hängig klappade han händerna bra.

Som flera av er säkert märkt har bloggen varit stängd ett para dagar – serverkrasch. Nu är allt uppe och rullar dock saknas inlägg sedan den 6 december. Jag ska se om det var några foton eller videos som försvunnit men i övrigt kommer jag inte bloggaigen

Bus med pappa. Han skrattar mer när man inte filmar. När kameran kommer fram blir ju den ganska intressant

Idag verkar jag ha en trötter liten bebis här hemma. Han vaknade visserligen på tok för tidigt, strax efter 7, och det var en mycket groggy mamma som gick upp och gjorde flaska. Trötter som jag var gav jag honom mat i vår säng och satt och gosade med honom och vips hade han somnat igen i min famn. Sedan sov vi ytterligare nästan en och en halv timme. Jag på rygg med Albin och Mister på magen. Mysigt värre.

Nu sover lilleman igen. Han har gjort det länge nu och jag har passat på att jobba några timmar. Han får sova till han vaknar. Det blir bäst så. I eftermiddag/kväll ska han få följa med på tjejträff och då är det ju bra om han är pigg och utvilad.

Jag kunde först inte förstå vad Albin skulle in under soffan för. Sen förstod jag..

Lilleman är förkyld igen. Hostar och snorar. Igår var M iväg till apoteket och köpte nässpray. Jag tror det hjälpte, det låter fortfarande illa när han andas men han har sovit hela natten. Hostar gör han med, riktig slemhosta så jag ska ringa sjukvårdsupplysningen och fråga om vi kan göra nått för att underlätta för honom.

Jag är också förkyld men jag tror mitt sitter mest i nacke/huvud. Jag är lite snorig men framförallt har jag ont i nacken, från axlarna upp över öronen. Tämligen obehagligt kan jag meddela vet inte om jag ska ta ipren mot det kanske. Jag har ju inte ontont utan behag. Kanske ska fråga sjukvårdsupplysningen om det när jag ändå är på gång.

Det blir inte så mycket fotat på Albin nu. Eller, det blir många kort men inte alls så många som blir bra. Kameran är ju så väldans intressant så han försöker fånga den och de flesta fotona visar en bebis som gapar efter kamerasnodden eller så kryper han så nära att det bara blir blixtvitt på kortet. Här kommer dock 2 som jag tog när han busade med pappa.

Nu var det länge sedan jag bloggade nått. Jag märker att det inte blir så ofta längre sedan jag började jobba igen. Albin har blivit en liten rackare på att förflytta sig och har nu inga problem med att ta sig mellan vardagsrum – sovrum och vardagsrum – hall. Vi har inte satt upp någon grind i källartrappen än så det dörren är stängd allt oftare. Något som katterna inte direkt älskar, deras låda står ju i källaren. Vi måste köpa en grind så vi slipper oroa oss över den trappen. Albins favoritsysselsättning för tillfället är att förflytta sig mellan då olika eluttagen i vardagsrummet och dra lite i sladdarna som sitter i. Som tur är har vi petsäkra uttag så det kan han hålla på med så mycket han vill. Han följer dessutom gärna efter katterna dit de går.

Det verkar som att Albin har lagt ner tankarna på att lära sig krypa så länge. Han har förfinat sin hasestil istället så det går riktigt fort nu. Man måste vara alert och ha koll hela tiden. [Nu försvann han ut i hallen. Måste hämta].

Igår kväll när jag gick och la mig kom  jag på att det är första advent nästa helg. Oj, redan! Eftersom det ska bli sjukt kallt nästa vecka bestämde vi oss för att sätta upp utebelysningen idag så att det är gjort. Skönt, men vi väntar med att tända den några dagar. Vi måste köpa en adventskyrka till Albin med. Helst en med svart tak för de tycker jag är finast men jag tänker inte leta extra eller betala extra för ett svart tak. Hittar vi en med rött så blir det rött. Får vi sen flera barn någon gång ska de få varsin kyrka så de inte behver bråka om vems tur det är…

Det är full fart här hemma nu. Albin kryper mer och mer även om jag inte regelrätt skulle kalla det för krypning ännu. När han har ett mindre skrovligt underlag glider knäna isär och han tar sig då mer fram som om han vore än groda. I sängen/soffan kryper han dock riktigt duktigt och fort går det oavsett underlag.

Å jag blir smått tokig ibland. Det heter förstås inte förståsch. Det finns inte minsta antydan till tj-ljud i förstås!

Pappa är rolig tycker Albin